okej, det här funkar inte. har försökt tänka framåt och se det som något positivt, men sen när millan kommer hem och drar upp hur det känns, exakt så som vi kände (och fortfarande känner) .. det gåår inte mer! vet inte hur man ska kunna se det som något positivt att bara lämna ett land och massa underbara människor som man verkligen börjat gilla, för att åka hem till ett tråkigt sverige. vissa hann jag inte ens säga hejdå till, och det kommer jag aldrig förlåta mig själv för!..  allt jag vill är att komma tillbaka dit, åka 4 veckor tillbaka i tiden och bara stanna där föralltid!!! det som känns värst är att jag troligen aldirg mer kommer att få träffa alla, och det gör så jävla ont. det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka. jag kollar på alla bilder vi tog minst en gång varje dag, och jag kan börja gråta varje gång. vet inte hur det ska gå nu när millan kommit tillbaka och drar upp massa som kommer få mig att påminnas.. jag antar att vi kommer ligga och sörja tillsammans - tills den dagen jag får åka tillbaka dit..