jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig för att det här ska uppfattas rätt, så jag tar det från allra förstabörjan. ni som inte vet vad det handlar om behöver inte läsa det för det är antagligen inte så intressant för er.

iallafall. jag började spela fotboll i älvsjö aik ff sen 7 års ålder, i ett helt nytt lag med helt nya människor. vid den åldern har man ingen aning om vad man vill göra i framtiden. vi spelade inte seriös fotboll, men vi hade förbannat roligt tillsammans. folk kom och gick, och om man tänker efter har det med åren aldrig varit riktigt fast i det här laget. men åren gick, och det var vid en tid för sisådär 2 år sedan, då det verkligen var bra, ett riktigt toppen lag med riktiga pangbrudar. det är vid den åldern en 15 åring börjar tänka över sitt liv, prioriterar vissa saker, och gör val som att t.ex. hoppa av fotbollen. det var precis vad som hände, och det är fullkomligt förståeligt. men saken är den att jag inte tror att någon riktigt förstod hur mycket en del brydde sig, bl.a. jag. det var inte roligt någonstans att komma på en träning med högst 5 pers, bara för att folk totalt sket i det. det var fan näst intill sorgligt att vara en av dom som alltid stod där, och som alltid fick se tränarnas besvikna miner över hur ingen brydde sig. visst, jag haft min pappa som tränare, så kanske såg jag det mer än andra bara därför. jag vet inte, men jag var iallafall en av dem som förstod hela situationen. det är okej att man väljer att hoppa av. men då hoppar man av. man går inte runt och sprider massa negativt skit som deppar ner alla som verkligen vill spela fotboll. det gör man inte, varken som lagspelare eller kompis. jag tror, eller jag vågar nästan säga vet, att ingen där förstod hur jag & denice kände, efter att fått höras alla kommentarer varje träning. man blev nedstämd, som faan. det vi gjorde var att försöka få alla att stanna kvar. och det är precis vad vi hållt på med dom närmsta 4 åren. och saken är den att det inte ens är vår uppgift, det är tränarnas. så varför gör vi det? FÖR ATT VI BRYR OSS. ni förstår nog inte hur jävla trött jag är på att ta ansvar för det här laget längre. och då tänker ni "men fine, gör inte det då".. och så önskar jag verkligen att jag också tänkte. men jag kan inte, för som sagt. jag vill inte att vi lägger ner. det är den sista jävla saken jag vill just nu. jag är inte den som ger upp saker, utan jag snarare ger allt för att det ska funka, för att man ska ha kul och för att man ska behålla kontakten men varandra. därför är det så jävla synd att jag och denice samt några få andra är dom enda personerna som ens gett vårat nya lag och satsningen (då vi slog ihop med 93&94or), en chans. ni vet inte hur jävla surt det känns när folk först snackar skit om "lösningar" (till problem som dom själva orsakat), inte ens försöker få det att funka, hoppar av .. och sedan sitter och snackar om hur bra det kunde ha varit om man inte ändrat något. BULLSHIT! det finns inget ämne som går mig mer på nerverna än detta. okej att man slutar, men då gör man det och sen är det end of story. man sitter inte och drar upp hur bra det var när man själv var där, innan satsningen kom och hur värdelösa de nya spelarna är. för ni vet ingenting. ska jag bokstavera?.. okej jag kanske låter skitarg men det är inte det jag är. bara så förbannat trött på det beteendet. ni får göra exakt vad ni vill, men gör det då och sen är det punkt slut. håll inte på att ändra er en massa. och framför allt - snacka inte så jävla mycket!

var bara tvungen att få ur mig det här. för det är en sak som hela tiden ligger och skaver bak i huvudet. en del fattar nog säkert ingenting av allt jag skrivit, men jag vet att somliga gör det. och ja - känn er träffade! för det bör ni kunna göra utan att tro att jag ogillar er som personer, för det är inte vad det här handlar om. 

nu vill jag ha en sak till sagt innan jag avslutar det här inlägget. jag hoppas att så många som möjligt försöker tro på vårat lag lite (då pratar jag om spelarna) kom igen nu fan, ge det en chans för en gångs skull! för jag vet att om alla gör det, och om alla åtminstone försöker se det hela ur en positiv vinkel, så kommer vi få älvsjös äldsta tjejlag att finnas kvar, och alla planeringar inför framtiden kommer bli av. vem vill inte åka på träningsläger till Italien i vår liksom? kom igen nu brudar, tillsammans kan vi få det att funka! =) det gäller bara att alla är med.

och det där ska inte låta som någon poetisk skit, men vill bara att man inser konsekvenserna innan man gör saker. och själv ska jag försöka skita i vad folk väljer att göra. för även om jag vill innerst inne, så orkar jag inte längre vara den som försöker få allt att funka hela tiden medan ingen annan rör ett finger - och så vet jag fler som känner..

det blir ingen bild på mitt fotbollslaget, för jag vet sorgligt nog inte hur mitt lag ser ut idag. ni får nöja er med en låt, en jättebra en!